Vårdens väg

Vårdens väg skildrar Säfflebygdens vårdhistoria. Länge var kampen för överlevnad hård. Dödliga epidemier, vardagliga sjukdomar, svält och ofärd satte ständigt livet på spel. För att få hjälp vände sig folk till lokala kloka botare eller till kringresande undergörare. För knappt 200 år sedan kom de första utbildade barnmorskorna och läkarna till trakten. Långsamt började en offentlig sjukvård byggas upp. Vid 1900-talets början inleddes sjukvårdens mångåriga kamp mot tuberkulos. I Säffle kämpade man för att få en sjukstuga men landstinget höll emot. Inte förrän socknarna och privata intressenter själva bekostat bygget kunde sjukstugan öppnas. Inom kort fanns också ett epidemisjukhus och ett bygdesanatorium på plats. Under 40-talet kunde sjukstugan utvecklas till ett lasarett. Under efterkrigstiden utvecklas de moderna läkemedel och behandlingsmetoder som vi nu anser självklara. Säfflesjukvårdens utveckling under 1900-tales andra hälft var dramatisk. Ett nytt sjukhus byggs och blomstrar men tvingas efter några få årtionden till stängning. En bitter opposition väcks i befolkningen. Samhällsutveckling och vetenskap förändrar vårdens förutsättningar. Inom primärvård, långtidsvård, rehabilitering och psykiatri är dynamiken stor. Hälso- och sjukvården ställs inför nya krav och måste arbeta i andra former och med förnyat innehåll. Vårdens väg berättas till stor del av människor som själva arbetat inom vården. De många berättelserna bildar en kör som bär fram skeendet. I den kören finns färgstarka röster och den får styrka av ett stort engagemang. Boken skildrar utvecklingen i en del av Värmland. Men i det lokala speglas det allmängiltiga. Den lokala vårdhistoriens förlopp ger många anknytningar till dagens vårdproblematik.