Fjärilsbreven

Återigen hörs röster och jag känner händer som börjar ta i min kropp och vrida mig runt. Det gör ont, fruktansvärt ont. Smärtan är tillbaka. Jag försöker skrika men kvider bara. ”Hon lever”, hör jag en mansröst ropa. Mina armar trycks ihop och jag lyfts upp på något hårt och stelt. Ett starkt sken försöker tränga in i mig. Blinkande lampor försöker få mig tillbaka till verkligheten, men det har gått för långt. Dvalan och sömnen är så behaglig. Den suddar dessutom bort skammen. Fjärilsbreven är en kärleksberättelse om livet. Om hur den vackra konstnärssjälen Elise hamnar i förövarens grepp. Med hav och ängar som fond spirar en nyförälskelse i byn vid kusten. Men då den djupa kärleken väcks till liv ligger också sårbarheten öppen. Det förgångna gör sig påmint och såret som aldrig fick läka börjar blöda. I bokens slut fogas personer och händelser under en period av fyrtio år samman. Prologen knyts ihop med epilogen och lämnar läsaren med en hoppets efterklang.